Prince Charming

Vilken seg söndag det har varit! Jag har inte orkat gå ur sängen på hela dagen. Förräns nu då när det började bli för varmt under täcket. Tänkte därför att jag lika bra kunde krypa ur sängen och starta tvn även om där förmodligen inte är någonting att se.
De fick bli det ganska underhållande programmet Ensam mamma söker. Jag menar, lite mogna halvt kärleksdesperata kvinnor är väl inte fel? Underhållande om inget annat och sedan är det ju ett plus att de ser bra ut.
Sen är det ju en annan sak att jag inte alls tror på det här fenomenet med dejtingprogram i tv. Det känns på något vis som att de i programmet känner sig mer eller mindre tvingade att hitta någon och lyckas och det är där desperationen kommer fram.
Dejting, enligt mig, är i grund och botten ingenting som ska vara bevakat av media och vinklas på ett speciellt vis. Det ska vara en mysig stund när man bara ses, gör någonting som båda tycker är kul utan att känna press på sig att man måste vara den typiska drömmen som alla tjejer/killar trånar efter och vill ha. Alla är ju så olika och har så olika syn på hur just deras drömpartner ser ut så att det mest rättvisa är att bara vara sig själv och bara slappna av. Och hur avslappnat kan det vara när det är flera olika killar som tävlar om samma tjej? Det känns mer som att det mer är tävlingsinstinkten som tar över än att någon av dem känner efter vad de verkligen vill.

Så att många är skeptiska till kärlek är inte konstigt med tanke på att det framställs så plastigt och enkelt i media.