Prince Charming

Då har man varit ledig en hel vecka. Riktigt härligt om man bortser från pengarna man förlorar på det. Skönt att få sova ut att slippa gå runt som en zombie om dagarna i allafall.

Blev dock väckt tolv imorrse av en viss Emelie Noltorp. Hade lovat att träffa henne idag och det är klart att man håller det eftersom vi annars ses allt för sällan, alltid trevligt med henne ^^.

På kvällen blev det bio som planerat, såg Saw 4. Enligt mig den bästa filmen hittills i den serien, den band ihop storyn på ett väldigt bra sätt och var verligen lagom ångestladdad och blodig. Kan dock avslöja att storyn inte fick något slut den här gången heller, kan verkligen undra hur länge dem har tänkt att dra ut på det här dramat? Och hur många olika tortyrmaskiner och avrättningsmetoder kan man egentligen komma på? Skulle vilja träffa den som sitter och kommer på allt detta för den personen måste verkligen vara en aning vrickad. Man kan undra om den personen även har en verklighetstrogen version av alla maskinerna i sin källare? Stackars hans/hennes pojk/flickvän säger jag bara.

Ha det nice ! Kyssas !

Kort sagt kan man säga att Crashdiet på The Tivoli i fredags verkligen ägde det mesta. Deras låtar är kanon och själva bandet är verkligen vad man kan beskriva som otroligt karaktäristiska och coola. Kan lätt tänka mig att se dem igen väldigt snart.
Danne verkade dock inte gilla dem lika mycket som jag gjorde men det är smällar man får ta. Efter spelningen gick vi ut och tog lite luft och mötte upp med resten av gänget för att fortsätta utekvällen som verkligen blev den bästa på länge.

Lördagen, igår, blev dock en aning segare. Kom upp vid tvåtiden och orkade inte röra mig från stolen vid datorn förrän klockan var runt sju, drog då till Bea för att softa och se film. Förstår inte riktigt varför man är så seg dagen efter en utgång fast att man knappt har druckit något alls.

För övrigt flyter allting på som vanligt, jag jobbar på i veckorna och festar på helgerna. Har dock inte orkat skriva här på ett tag eftersom jag har haft annat i mitt huvud än att skriva. Det är ju så att när vissa saker händer så förlorar man lusten att göra i princip allt. Att fastna i en enda tanke så mycket som jag har gjort den senaste tiden förstör mer än det löser. Särskilt när något som betyder otroligt mycket har gått förlorat, kanske för alltid?
Smärtan man känner i magen under all den vakna tiden är obeskrivlig och man blir verkligen fixerad. Minsta lilla sak som rör detta får en att börja analysera och vända och vrida på ämnet för att hitta den mest positiva lösningen, allt för att man ska kunna må någerlunda bättre.

Jag brukar annars vara en stark person när problem uppkommer men den här gången kan jag säga att jag känt mig totalt nedtryckt och värdelös. Kändes verkligen som om halva jag försvann ut i ingenstans och resterna som fanns kvar av mig gjorde allt för att samla ihop det som var jag för bara några månader sedan. Patetiska tankar men man kan verkligen inte hjälpa vad man känner, man gör så gott man kan för att återuppta sitt liv och återgå till stabil grund men det är inte alltid så lätt när man verkligen inte vet hur allting ska sluta.
Har nog aldrig varit så förvirrad som jag är just nu och har varit den senaste månaden men precis som allt annat så ska det nog lösa sig, någon gång.

Ha det nice ! Kyssar !