Prince Charming

Jag inleder med den är hemskt charmiga bilden på mig. Och nej jag brukar inte posera med bananer mitt i stan sådär i vanliga fall utan det här var till en reklamposter för en tävling på Apberget. Jag menar, vad gör man inte för att hjälpa till?

Det var egentligen meningen att jag skulle ha bloggat i förrgår om hur bra allting var men det ändrades ganska dramatiskt. I förrgår (måndag) skulle jag till Lund för att redovisa min bokanalys som jag skrev för några veckor sedan. Det regnade ju som fan men jag tänkte inte låta detta förstöra min redovisning så efter en härlig fika i stan med härligt sällskap så tog jag tåget ner till Lund. Jag kände mig duktig för jag hade fixat en väldigt bra beskrivning så att jag skulle hitta dit och kände att allt skulle bli jättelätt.
När jag hoppade av bussen på Lunds stora universitetsområde så regnade det riktigt mycket och blåste en aning men jag brydde mig ju inte eftersom jag ändå snart var framme. Dock blev det ju inte riktigt så utan det tog mig ungefär 40 blöta minuter att yra runt för att hitta byggnaden som sedan visade sig innehålla fel redovisningssal eftersom Lund tydligen döper sina salar till snarlika namn.
Jag blev självklart besviken eftersom jag visste att min redovisning i princip var förstörd och det enda jag kunde hoppas på var att få medverka på någon av de andra seminarierna. Väl nere vid tåget märker jag dock att det svider extremt bak på ena foten. Självklart hade det blivit skav på foten och skokanten bak på hade skurit rakt in så det hade börjat blöda, hann dock rädda skon som annars hade blivit mer blodigt röd än vit.

Så vad fick jag ut av detta? Jo en jävla promenad i regnet som i sin tur ledde till sår på fötterna istället för en lyckad redovisning och självklart tittade solen fram när jag var tillbaka i Helsingborg!

Vissa dagar hatar man bara..