Prince Charming

Jag fortsätter min dåliga vana med blogginlägg skrivna tidigt på morgonen, borde ju gå och lägga mig men vem orkar göra det när man har så mycket energi över? Plus att man funderar så grymt bra på morgonkvisten när allting är så tyst och det enda man hör är fågelkvittar utifrån trädgården.

Det är den 31 maj idag och sommaren är i princip här kan man säga och allting känns bra. Eller ja, om man då bortser från ångesten över allt studentfirande inne i city och på andra ställen också förståss.
Jag tog ju studenten förra året och kan säga att de tre sista veckorna innan den stora dagen var de bästa i mitt liv hittills i alla fall. Men nu är det inte min tur längre utan det har i själva verket gått ett helt år sedan dess. Samtdigit som det är roligt att komma vidare i livet och prova på nya saker och utvecklas som individ så känner man ändå att det hade man hade då inte var så fel. Tvärtom så var det faktiskt en aning bättre än nu eftersom man levde i en mer skyddad värld.
Var nere i stan (Helsingborg) igår med några polare och lullade runt bland alla glada studenter som skulle på studentbalen. Jättekul att se alla så fina fast det kändes lite ruttet att sedan vara tvungen att ta tåget ner till Lund för att sitta på ett seminarie och diskutera historiska händelser. Det är under sådana dagar man känner att man verkligen står på egna ben och noga måste tänka efter när man prioriterar.

Åren innan studenten kände man alltid en viss avundsjuka över att treorna hade klarat sig igenom tre års gymnasieutbildning och hade en massa roligt framför sig men nu i efterhand med facit i hand kan jag säga att ångesten över att allt är över svider hundra gånger värre.


Ganska deppigt inlägg men ni får inte gå och tro att jag blivit deprimerad eller dylikt. Egentligen är jag ju lika flippad som vanligt! ;)